Så snyggt filmad!
Vad ska man säga… OMG!
Vuxen, jag?
Det har inte blivit så mycket skrivande den senaste tiden, inget som har publicerats i alla fall. Det kan ju kännas lite trist, om man gillar att läsa det jag har att säga, så förlåt.
Under de senaste veckorna har jag mer eller mindre begravt mig i jobb, jobbiga saker och känt mig trött och lite sjuk.
Men nu kommer jag igen med friska tag.
Under tiden som har gått har jag hunnit med en hel del, till exempel så har jag fyllt år. Det har visserligen inte jag planerat, mina föräldrars förtjänst, men det är alltid trevligt med lite kalas.
Det jag dock har tänkt på är att jag blir äldre. Hur trist det egentligen är att bara bli äldre, för när jag känner efter så tycker jag att jag är lite ålderslös. En sådan där som flyter lite mellan ung och vuxen. Jag gör vuxna saker, har ett heltids jobb, betalar räkningar, har hemförsäkring och en massa ansvar, men det gör mig inte vuxen det går lite på autopilot. Det där man bara gör för man har kommit dit i livet.
Men allt det där andra som man gör som egentligen är reserverat till ungdomsgenerationen, går på fester lite här och där med nya bekanta, dricker lite för mycket vin och har magiska kvällar, festar in på småtimmarna och önskar att Dj:n aldrig slutade spela, har picknickar med brännboll och grillar ute hela sommaren oavsett om det är för kallt, nakenbadar och pysslar och hittar på bus. Det vill jag aldrig sluta med. Jag vill inte bli heltidsvuxen, jag vill ha för många vänner över och laga middagar på det som råkade finnas i kylen. Sitta uppe en hel natt i diskussioner och spela spel. Och jag vill inte känna att tiden inte räcker till att ha kul.
Tänk vad sorgligt att vaka upp en dag och känna att man inte orkar träffa dem som gör att vardagen får lite guldkant? Eller att det är jobbigt att umgås för det innebär att man måste åka någonstans eller ta hand om disken.
Nej, det kan jag inte ställa upp på.
Även om jag tror att någon gång kommer jag kanske vilja ha ett fint hus (mest för tomtens skull och för katterna) och familj så vet jag inte om det kommer se ut som någon bullerbyidyll…
Fast vem vet, så tänker nog de flesta.
Jag har följt Kony 2012-debatten och funderat på hur jag tar ställning till allt. Självklart har jag sett det som otroligt viktigt att engagera sig i alla ändamål som jobbar för en tryggare och rättvisare värd för alla dess medborgare. Men när jag började läsa om Kony och Invisible children blev jag lite ledsen att det var så många som leta efter fel. Jag tror att man kanske inte alltid behöver hålla med om de medel man använder för att lösa problem, men är det det viktigaste att diskutera? Här är en bra artikel som sammanfattar mycket av mina funderingar.
“Är reklamtävlingar bara en klubb för inbördes beundran? Eller finns det en anledning att titta lite närmare på de kampanjer som vinner reklampriser världen över?
Enligt en internationell studie som jämfört belönade och icke belönade kampanjer mellan 1999 och 2009 är det en god idé. Den visar nämligen att de belönade kampanjerna i genomsnitt var 11 gånger mer effektiva. Varför är det så? Och vad är det som gör reklam kreativ?” - Cordovan
Härlig reklamfilm för The Guardian, förmodligen kommer den vinna en massa priser, t.ex i Cannes.

